Åter på banan...



Årets upplaga av Sjuntorp Duathlon blev lite av en revansch i dubbel bemärkelse. Förra året var jag sjuk men valde att köra ändå. Det gick inte så bra...

I år var jag osäker på hur mitt knä skulle fungera på löpningen. Under Vätternrundan kraschade jag hårt och landade på höger knä. Det blev en dag på akuten istället för på sadeln. Det tog en vecka innan jag kunde ta mitt första trappsteg med högerbenet. Det tog även sin tid innan jag insåg att den statliga sjukvården var fel ställe om man ville få hjälp, svar eller rådgivning efter en idrottsskada.

Har istället fått mycket hjälp av Lars-Ove på City Sjukgymnastik. Mitt främre korsband var skadat samt lite annat som jag inte minns namnen på. Rehabträningen har hjälpt mycket, men det har gått långsamt framåt. Tålamodsprövande har det varit. Simningen har bortsett från vändningarna fungerat bra. Cyklingen har fungerat. Men inte löpningen.

Inför helgens Sjuntorp Duathlon hade jag sprungit 22 km de senaste 3 månaderna. Sprang in på en tredjeplats efter drygt 11 kuperade kilometrar i 4:18 fart. Efter en för mig hård cykling.

Knät är inte 100% än. Men det är en tidsfråga. I oktober börjar grundträningen inför Ironman Lanzarote. Min första Ironman. Då ska jag springa.

Kristoffer


Ps. Pelle vann.